Veckans skill

Rigo ålar runt i full fart genom lägenheten, gärna med ett stycke smutstvätt i munnen, och så fort han stöter på något (en katt, en blomkruka, en fotölj..) så utbrister han MAMMA! Allt är mamma nu. Som allt var pappa för några veckor sedan. Eller rättare sagt mamma-ma-ma-ma-ma-mamma.. pappa-pa-pa-pa-pa-pappa. Allt utom vi.

Det enda "ord" han egentligen sagt som vi verkligen tolkat det som han kopplat till en viss sak, är när han såg fyverkerierna på nyårsafton och imponerad sa Poff, Poff varje gång himlen fylldes av det glittrande eldregnet.

Superkvinnorna

Vad skulle jag göra utan våra mammor? Mannens och min. När jag är sjuk kommer de hit fyllda med lek och kärlek att ösa över Rigo medans jag tar igen förlorad nattsömn. Eller som idag när svärmodern tog lilleman på en långpromanad så att jag ska kunna söka lite jobb i lugn och ro. God Bless the mothers!

Curriculum vitae from hell

Jag älskar att hjälpa mina vänner skriva CVs till den grad att jag sneglat på att bli proffesionell cv:skrivare. För det finns ju sådana har jag sett. Som får en tusing gör så att man får sina erfarenheter och talanger prydligt nedskrivna i perfekt ordning. Sån skulle jag tokgilla att vara! Hon som ser vad just Du borde trycka lite mer på bland dina gamla arbetsuppgifter, vad du kan stryka och sedan lotsar dig rakt fram till drömanställningen.

Men så kommer det till mig själv nu märker jag.
Voi voi.
Det är så svårt att jag storknar. Jag sitter här med ett A4 fyllt av klyschor, en massa irrelevanta uppgifter om mitt förflutna och en riktigt skitnödig beskrivning av mina mål.

Det verkar bli jag som får hosta upp stålarna för att få hjälp med det här istället. Annars blir det garanterat inget jobb mer någonsin för min del.

Sjuk helg

I fredags kastade sig sonens baciller över mig med full kraft. Magsjuka, feber och dunderförkylning.

Mr Inställsam

Igår kom mannen hem från jobbresan han varit på senaste dagarna, och det vätskevägrandes barnet drack duktigt en hel flaska vatten och en dl välling så fort det var pappan som höll i flaskan.
Att han är inne i (eller har varit i från födseln) en pappaperiod är verkligen ingen underdrift.


Tror han har fått frissan efter sin far.

En liten skvätt här och där

Läget är oförändrat. Han åt ett par matskedar blåbärspure, som senare kom upp igen över sängkläderna. Och så trycker jag i honom lite vätskeersättning med en sådan där medicinspruta ett par gånger i timmen. Sjukhuset säger att det inte är mycket mer än så att göra, så länge han inte blivit helt apatisk av vätskebrist - för i så fall kan de sätta in dropp. Så vi kämpar vidare.

Min tanke går till alla som har riktigt allvarligt sjuka barn. Herregud.
Min unge blir magsjuk och jag håller på att gå upp i molikyler av oro bara av det.

Annat var det med aptiten häromdagen

När han fick käka själv. Stor lycka!

Lilla kråkan är sjuk

Det dröjde visserligen åtta månader, men nu är första sjukan här och det med besked. 40 graders feber, harklig hals, igentäppt näsa, kräkningar och non-stop-ström-ur rumpan... "Du MÅSTE ge honom att dricka" säger de gång på gång när jag ringer vårdguiden, men den lille strejkar. Så jag försöker lura honom genom att blanda vätskeersättningen med saft, sjunga favoritvisorna och skvätta in vatten i munnen när han gapar, peta in flaskan när han halvsover - men lönlöst. Jag blir så orolig att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Eller jo, till sjukan om ett par timmar om han fortfarande inte fått i sig mer att dricka då. Eller till BVC first thing in the morning om han i varje fall tar någon mer klunk i dag.

Håll tummarna! Just nu sover han som en utslagen hjälte i sin säng.


Ps. På bilden är han dock i kattens säng.

Tankar kring att bli förälder och hur det förändrat mig

Just när de plockade ut honom och jag hörde honom skrika kändes det bokstavligen som om mitt hjärta skulle gå sönder av lycka. Jag var så rädd hela graviditeten igenom att någonting skulle gå fel, och det där skriket blev liksom kvittot på att vi kommit över mållinjen och att han var full med liv!
Sekundrarna därpå när jag mest kunde se honom i ögonvrån för att de tagit honom åt sidan för att torka av honom och klippa navelsträngen, undrade jag varför han var så tjock, varför vi fått en pojke och om han inte var rätt ful ändå.
Ytterligare några sekunder senare så tänkte jag att barnmorskorna där inne i rummet måste vara gröna av avund och att jag skulle vara på min vakt så att ingen skulle kunna stjäla honom, för maken till vackert barn kunde inte världen tidigare ha sett.
Konstiga minutrar det där.

Idag känner jag mig rejält omskakad i grunden. Hur mycket som är temporärt och vad som är för alltid får tiden utvisa. Men att älska någon mer än mitt egna liv gör såklart saker med ens världsbild och person.

Det är många saker som ändrats. Smått och stort.

Som att jag älskar att bada. Ett bad i tio ensamma minuter betyder lika mycket avslappning som det krävdes en spa-helg för tidigare. Barnvakt en kväll för att gå på restaurang blir stort som en nobelmiddagsinbjudan. :)

Och så känner jag ett helt annat band till mannen. Vad som än händer så är han pappa till det viktigaste jag har och jag känner både en enorm trygghet i det, men också en rädsla jag inte riktigt kan sätta fingret på. Helt plötsligt har jag så mycket att förlora. Tänk om någonting händer någon av dem? Tänk om Jag inte får se Rigo växa upp? Mitt egna liv har fått en annan betydelse i den meningen också. Dödsångest en helt ny dimension.

Hand i hand med det så blev omvärlden plötsligt så hotfull när han kom. Tänker mycket på vad det är för makthavare, klimat och medmänniskor som han ska få växa upp med. Hur världen kommer att se ut.

Sedan är det det här med att få uppleva världen på nytt, i samma takt som Rigo gör det för första gången. Att känna på snöns konsistens blir ett äventyr liksom att undersöka ett smörpapper. Det är oerhört häftigt tycker jag, och fylls av en gigantisk nyfikenhet jag inte kännt på många många år.

Jag trivs mer med mig själv, tycker jag är en mjukare, gladare och mer omtänksam person idag. Komplex jag tidigare varit rätt plågad av har jag nästan helt lagt åt sidan, kom väl med att jag slutade sätta mig själv i världens centrum. Vem fan bryr sig om jag ser ut som en clown, min unge behöver ny blöja. Typ så.

Och så tycker jag mycket mycket mer om barn än tidigare. Mina vänners barn känns oerhört viktiga. Främmande barn också till stor del. Att de är någons Rigo...

Men mer än någon annan känsla eller insikt så är det längtan som skiljer nuet från dået. Jag längtar efter varje ny dag med honom. Som jag förut kunde längta efter den där jordenruntresan eller någon annan stor inplanerad grej, så längtar jag efter varje ny fas jag ska få se honom i idag. Se honom gå, höra honom prata, se honom lussa, hjälpa honom med läxor, hålla hans hand hos tandläkaren, få visa honom svampskogen, se honom bli kär, flytta hemifrån, resa, kanske få egna barn en dag.. allt det gör mitt liv så meningsfullt att jag knappt ser skärmen längre nu när jag skriver det här.

Summering 2009

Jag gör som 2007 och 2008 och summerar det gångna året med en lista..

Årets projekt Förbereda mig på att få en unge.

Årets låt Intromusiken till True Blood.

Årets resa Åkte till New York och shoppade babykläder med min bästis när jag var i mitt tjockis-esse.

Årets person Sonen såklart. Men mannen ligger ruggigt bra till han också. Vilken Man han har visat sig vara.

Årets plagg Allt som kamoflerar en degig mage.

Årets bok Usch, har fan inte läst en normal bok det senaste året.

Årets köp Mina råsköna Eccostövlar

Årets lycka Att bli mamma.

Årets jobbigaste Hur sweet är det inte att behöva fundera över den här punkten i tjugo minuter utan att kunna komma på en enda trist grej som hänt det senaste året? Jag är lite tjock, har ett fult ärr i bikinilinjen, orkar inte hångla så ofta med min man som jag skulle vilja och är rätt trött mellan varven såklart iom vakennätter.. men jeesus, inte ett enda riktigt problem.

Årets tv-stund När Bo och Hope äntligen hittade sin borttappade dotter i Days of our life. Hehe. Nej, jag vet verkligen inte. Svenska hjältar-galan kanske?

Årets pryl Stavmixern. Jag är en sucker för släta soppor. Misstänker att nästa års pryl blir systemkameran vi äntligen slagit till på och just fått hem.

Årets skönsång Sångstund på öppna förskolan. En kulen natt natt natt.. min båt jag styrde.. Jag får nästan nypa mig i armen för att kolla att det händer på riktigt. Alla dessa töntiga sånger och fåniga danser gör jag för din skull min älsling.

Årets blogg Min kompis Hanna som ska föda barn vilken sekund som helst.

Årets community Facebook. Igen. Enda communityt jag hinner hänga på nu iof.

Årets förändring Att älska någon mer än jag trott varit möjligt tidigare.

Årets häng Den lilla föräldragruppen som jag hittade på nätet under graviditeten och nu hänger med dagarna i ända. Fantastiska kvinnor och män.

Årets surdeg Kursen i grafisk design som jag gått ett par kvällar i veckan i en termin nu. Hann inte plugga så mycket som jag trodde jag skulle, och så visade sig själva kursen vara rätt sugig också.

Årets bästa fest Bröllopen! Vi fick se tre kompispar lova varandra evig trohet under sommaren. Ett par i Lovvika, ett par till sjöss i Stockholm och ett uppe på Fåfängan.

Årets nyårslöfte Ha mindre dåligt samvete för sådant eller sådana jag inte hinner med.

Gott nytt år på er! Hoppas att det kommer regna guld, kärlek och framgång över er under 2010. För min egen del hoppas jag på ett jobb med sköna kollegor, någon semester till värmen och att sonen och mannen ska få en lysande ledighet tillsammans.

Love/ Z

God Jul

Hej min fina försummade älsklingsblogg. Jag är lessen att du hamnat i skuggan av min nya älskling som numera tar all min vakna tid. Jag antar att det lätt blir så när man är så här svindlande nyförälskad.

Något att se på i höst

När barnet har däckat för dagen så ägnar jag och mannen oss åt att kolla nedladdade serier och käka middag i lugn och ro. Senaste höjdarna som jag kan rekommendera är:

Unites States of Tara - Om Tara, en tvåbarnsmamma med flera personligheter innanför rocken. Helt fantastiskt skådelspel och många sköna skratt! Längtar verkligen efter nästa säsong.

Bored to death - Den dumpade loserkillen börjar jobba som privatdetektiv och stöter på en hel del märkliga typer. Till sin hjälp har han ofta sin serietecknarpolare eller sin smått tragiske chef.

ZzZzZz

När han är vaken tänker jag ofta "somna ngngång då så jag får lite egentid". När han sovit mer än en halvtimme tänker jag ofta "vakna ngngång då, så jag får lite Rigotid."

Otrevliga upptäckter man gör om sig själv - del 2

Eller borde rubriken lyda "Am I going nuts?"

När vi hade det obligatoriska kuratorsamtalet på sjukhuset för att bli beviljade planerat kejsarsnitt frågade kuratorn om jag hade några andra ologiska rädslor, förutom att mitt barn skulle dö vid en vaginal förlossning. Jag svarade nej direkt, det var bara detta jag var livrädd för.
Men så började jag fundera efteråt. Det är det ju inte alls.

Sedan några år tillbaka avskyr jag att köra bil. Var med om en mindre krock för ett gäng år sedan och sedan dess får jag hjärtklappning och börjar svettas om jag vet att jag förväntas köra bil under dagen. Inte alltid, men ofta.

Och så duckar jag så fort någon ska öppna en flaska champagne. Att öppna en själv är inte att tänka på. Ploppet, det där som överaskar varje gång fast man VET att det ska komma - det är det som är det läskiga.

Inför sonens namngivningskalas hade jag köpt en påse ballonger att pynta med, men håll i hatten... nu hade ÄNNU en noja dykt upp. Hur mycket jag än försökte kunde jag inte förmå mig själv att blåsa upp dem. Så fort jag närmade mig munnen med ballongen blev jag helt darrig, övertygad om att ballongen ska smälla om jag blåser upp den och snärta till mig i ansiktet.
Fullständigt ologiskt. Jag har blåst upp hundratals ballonger i mitt liv. Liksom jag har kört bil hundratals mil och öppnat hundratals champagneflaskar (nåja..). Obegripligt.

De senaste dagarna har jag fått reda på att såna här olika nojor även poppat upp hos kompisar. Någon är plötsligt rädd för att resa, en annan för att stämma sin gitarr. Vad händer? Men framförallt, kommer jag behöva sluta mina dagar i ett panic room?

Otrevliga upptäckter man gör om sig själv

Jag är en fegis när det kommer till skapande. Är så mån om att få beröm för det jag gör att jag inte vågar ta ut svängarna det minsta. Så det jag gör blir istället platt och opersonligt, och jag utvecklas inte det minsta. Detta har blivit tydligt nu när jag börjat plugga grafisk design och illustration två dagar i veckan. De andra trixar med rinnande tusch, overkliga former, uppochner, inochut.. och det blir hur konstigt som helst, men det blir bra, något helt eget.

Well, det låter ju inte som en upptäckt som gör att världen stannar precis, och det är det väl inte heller. Men det gör mig riktigt förbannad på mig själv, för jag vill så gärna se mig själv som en kreativ själ som inte bara kan göra det förväntande. Sitter och sliter mitt hår i skrivande stund för att jag har en illustrationsläxa tills på måndag men allt som kommer ut på pappret ser ut som ngt man kan hitta i ett jävla clipartarkiv.

Vimpelpimpa barnrummet

Jag brukar inte tävla, men iom att jag är tokförkyld dagen till ära och resten av familjen sover medans jag slösurfar efter barnrumsinredning så passar jag på och hoppas på den här fina vinsten från Beas blogg.

Annan höjdare i livet just nu

Gravidgruppen. Som blev mammagruppen. Och som nu blivit mammaåpappagruppen. Det gäng som jag hängt med sedan foglossningarna och jättemagen. Vi som går på bio, promenerar, upptar caféplats, pratar bajs, relationer, värld och smakportioner. Det är så fantastiskt att ha hittat en massa braiga människor inom några minuters promenadavstånd som man kan hänga med hela dagarna nu. ♥

Ny bra rutin

Varje onsdag kommer ungens farmor och löser av oss så att vi kan få ägna oss åt våra kroppar i ett par timmar. Tyvärr inte varandras i sänghalmen dårå, utan våra egna på gymmet - men ändå. ♥

Fantomsmärtor

Var på barnvagnsbio idag och såg filmen Julie & Julia. I en av scenerna öppnar den äldre barnlösa kokboksförfattarinnan (spelad av Maryl Streep) ett brev tillsammans med sin man och får på så sätt reda på att hennes syster väntar barn. Hon gråter och säger att det är underbart. Men på ett sätt så man förstår att det är allt annat än underbart att det som inte fungerar för henne och hennes man, nu tydligen fungerat för hennes syster.
Och det kramar till i magen och jag lipar en skvätt till den annars mycket söta och glada filmen.

För fan vad hemst det var just det där. Att vilja glädja sig med sin vänner och familjemedlemmar när de berättar den allra lyckligaste nyheten, men att samtidigt bli så hopplöst avundsjuk och ledsen. Minns särskilt en påsk när min svägerska och hennes man gjort en powerpointpresentation som de ville visa för oss i familjen samlade i soffan. De första tio bilderna visade på saker som skett under det gångna året. Hur de bott, vad de gjort, vart de rest osv. Men så kom en slide där det stod "så vad händer nästa år?"... lite trumvirvel.. och sedan en bild på ett positivt graviditetstest såklart. Alla börjar krama om de blivande föräldrarna och gratulationerna haglar. Och jag sitter mitt i allt och låtsas att jag gråter glädjetårar samtidigt som jag känner mig som världens mest missunsamma vidriga person.

Så förutom allt det självklara så är även det en fantastisk sak idag. Att jag slipper hela den dubbla grejen när någon har gravidnyheter. Nu blir jag odelat superlycklig, och jag längtar så vansinnigt mycket efter att få träffa alla små tillskott till kompiskretsen som är på g.

Godnattlista

Avrundar denna härligt slöa söndag med en lista jag hittade hos fina Hanna.

1. Hur gammal är du om fem år? 36 år.
2. Vem var den senaste du träffade? Min hot and delicious man.
3. Hur lång är du? 166 cm.
4. Vilken var den senaste film du såg? En som gick på femman nyss, en mamma som dödade sin unge och yadayada..
5. Vem ringde du senast? Mamma.
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? "Shit, jag vaknade nu!!! Vad gör ni?" till mina mammagruppskompisar som jag skulle träffa på gymmet men försovit mig till.
7. Vad är dagens planer? Städdag med föreningen, hälsa på mina föräldrar.
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Sms.
9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? De ska gifta sig för tredje gången snart.
10. När såg du senast din mamma? För några timmar sedan.
11. Vilken ögonfärg har du? Blå.
12. När vaknade du idag? Vaknade i ottan, men klev upp för dagen vid halv åtta.
13. Har du någon gång hittat en katt? Nej.
14. Vilken är din favoritplats? Vår kolonistuga.
15. Vilken plats föredrar du minst? Skidbackar.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? I eller lite utanför Stockholm.
17. Vad skrämde dig som barn? Fylla, att bli lämnad.
18. Vem fick dig att skratta senast? Förmodligen min man.
19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nej, jag har ägt. Men äger inte.
20. Har du stationär eller bärbar dator? Stationär.
21. Sover du med eller utan kläder på dig? Inga trollor, men för tillfället amningslinne.
22. Hur många kuddar har du i sängen? Fem.
23. Har du någon gång spytt på fyllan? Ja. Jag spyr väldigt lätt.
24. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Barfota. Absolut inte strumpor.
25. Är du social? Hyffsat social.
26. Vilken är din favoritglass? Ben & Jerrys den där med chokladdinosaurier.
27. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Köpa oss frihet att äga vår tid helt och hållet.
28. Tycker du om kinamat? Är väl okey. I sverige i varje fall. Kinamat i Kina är vidrig.
29. Tycker du om kaffe? Love it.
30. Vad dricker du till frukost? Kaffe och juice.
31. Sover du på någon särskild sida? Spjälsängssidan om jag har nattskiftet.
32. Kan du spela poker? Nej. Chicagopoker, men det räknas väl inte.
33. Tycker du om att mysa? Älskar det, men ogillar ordet skarpt.
34. Är du en beroendemänniska? Jag är rädd för det.
35. Känner du någon med samma födelsedag som din? Nej.
36. Vill du ha barn? Ja.
37. Kan du några andra språk än svenska? Engelska, hygglig tyska.
38. Har du någonsin åkt ambulans? Ja.
39. Föredrar du havet eller en pool? Havet.
40. Vad spenderar du helst pengar på? God mat hem, god mat ute och så tyg.
41. Äger du dyra smycken? Ja, fast jag använder mest mina snygga billiga.
42. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Pannkakor som min älskade gräddat.
43. Vem är den roligaste människan du känner? Beror på vilket humör jag är på.
44. Välj ett ärr på din kropp? Mitt kejsarsnittsärr.
45. Vad har du för ringsignal? Stum
46. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Ja. Retromönstrade klänningar.
47. Flirtar du mycket? Inte längre.
48. Vart togs din profilbild för din blogg? Har ingen.
49. Kan du byta olja på bilen? Jadå.
50. Har du fått fortkörningsböter? Nej. Men så gillar jag ju inte heller att köra bil. Är bilrädd.
51. Vilken var den senaste bok du läste? Att växa och upptäcka världen.
52. Läser du dagstidningen? Nej.
53. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej. Men en månadstidning, FamilyLiving.
54. Dansar du i bilen? Nope. Sitter mest på helspänn.
55. Vilken radiostation lyssnade du på senast? The Voice. (kollar dock Vakna med the Voice på tv)
56. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Ett par länktips till en tjej jag träffade.
57. När var du i kyrkan senast? För en vecka sedan på fika.
58. Vad ska du göra nu? Gå och lägga mig under täcket med the man.

Toys

Nu är det grejer som gäller. Såna som prasslar, tjuter, har någon häftig struktur eller är sköna att bita i. Känns som igår när han låg som en grönsak och bara stirrade tomt när man höll en leksak framför ansiktet på honom. Nu tjuter han av glädje, brottas, biter och skakar den stackars mjukisskallran tills den dryper av dreggel.

Barnvagnsbio

Förra veckan så var vi på barnvagnsbio i Sickla och jag var förberedd på ett fullständigt kaos. Men se icke. Halvtänd biograf, lägre ljud en vanligt, skötbord framställda och en kafferast mitt i filmen gjorde det hela till en riktigt bra grej. Visst att någon unge piper här och där, men då slipper man ju bara bli stressad när sin egna skriker sedan. Hängde med bra i filmen medans Rigo antingen låg och sussade i famnen eller lekte på golvet. I pausen fick man lite babygivaways också, jättefint uppstyrt! Så nu blir det bio nästa vecka igen för oss. Då Julie &Julia.

Betyg på bebisaktivitet (som mest är kul för föräldrarna) : 4 stjärnor.

Separata sovrum

I natt sov jag på soffan för att få sova ut. I vanliga fall vaknar mini-me vid två-tre-tiden i sin säng, och då lyftar jag över honom till vår säng, ger honom mat och så somnar vi om. Men sen ligger han och ägnar tiden fram till morgonkvisten åt att sparkas, fäktas, prata i sömnen och smaska vildsint på mina bröst. Självklart sover jag uselt men är för trött för att lyfta över honom till sin säng igen. Mannen sover igenom detta nattliga drama som en stock, så enda chansen att få hans assistans är att antingen väcka honom (men det kräver ju isf ändå att jag först är rejält vaken) eller att lämna rummet. So I did.

Vid halv sju i morse gick jag och mina exploding tits in till mina sovandes killar igen som bara varit uppe och behövt ge flaska två gånger. Vilken skillnad det är för själen att få sova ut. Sitter här med ett fånleende över läpparna och känner mig lite som Thomas Di Leva nu. Peace.
Och den lille han ligger lika glad han på en filt och har en djup diskussion med sina tår.

Usch

Tiden går snabbt när man har roligt, och iom att det här är det roligaste jag gjort så har de fyra senaste månaderna verkligen kännts som två veckor. Snart är det dax.
Dax att hitta något nytt att försörja mig på. Hejdå mammagruppsfikor. Se till att bli av med gravvokilona. Börja kolla av en jobbmail igen. Sitta i möten, ha passerkort, lära känna kollegor och visa resultat. Dax att vara utan junior åtta timmar om dagen. No more långpromenad kring sjön i solen på vardagar.

Men men.. några månader kvar. Ska njuta av varje minut som om det vore sista gången i livet vi gör det här. Det är det ju kanske.

Hope not.

Alone at last

Mannen och ungen är och tvättar bilen. Jag borde väl passa på att plugga lite (har börjat plugga grafisk design två kvällar i veckan) men sitter apatisk framför datorn. Denna älskade tingest som jag knappt hinner peta på under veckorna.

Mitt nya charmiga jag

Alla pratar ju om vilken empatisk personlighet man utvecklar när man fått barn, men det känner jag inte alls igen mig i. Jag vill istället döda minst tio gånger om dagen.
Motorcyklisten som brummar förbi min nyss insomnade son så han vaknar och blir rädd - döda. Ambulansen med sirenerna på - döda. Babysimsläraren som stoppar fingret i hans mun - döda. Tanten som hostar på bussen utan att hålla för munnen så här i swinefluetider- döda. Restaurangpersonal som suckar när man kommer med barnvagn och ska käka - döda. Barnläkaren som ger honom vaccinationssprutor så han gråter - döda. Små barn som klämmer för hårt i honom när de ska klappa - dööööööda.

Hipp hipp hurra!

För exakt ett år sedan blev jag gravid. God bless läkarkåren!

Crazy catwoman

Som jag har fnissat åt kvinnor och deras katter genom åren. Himlat med ögonen när de jamsat "kom till mamsen... komsi komsi" och fnyst när de gett sina kissar oxfile med motiveringen att just deras katt inte gillar torrfoder.
Men så trillade jag dit själv med besked förra året, och slår nog varenda galen kattkärring i vanföreställningar idag. Va, en katt? Inte då, det är vår bebis storebror.


The Nanny och sonen

Babysim

På måndagar lär sig junior att simma. Eller nja.. han flyter blixtstill på rygg, gör små ensekundersdyk och spottar vatten till Bä Bä vita lamm i varje fall. Jag och mannen håller honom i händerna och ler krampaktigt, för så fort vi ser oroliga ut så blir han rädd och får psykbryt. Om man bara ler så står han ut, ja tillochmed ler tillbaka då och då mellan dyken.

Förutom att vår läbbiga simledare envisas med att köra in fingret i munnen på sonen (och jag tyvärr varit för shockad och feg varje gång för att säga ifrån, men nästa gång tänker ha en häcksax innanför baddräkten) så är babysimmet rätt mysigt. Mer för oss än för honom i ärlighetens namn, men ändå.

Betyg på bebisaktivitet: 3 stjärnor.

Babysalsa

Salsan i onsdags var hur lattjo som helst. Föreställ er femton mammor med bebisar i famnen som dansar lite så där svennigt och stelt i ring till tonerna av eldiga karnevaltakter som kompar svenska barnvisor. Här kommer Pippi Långstrump, tjolahopp tjolehej tjolahoppsansa...
Ungar som skumpar runt med blicken fäst vid den färggranna kubanskan som står i mitten av ringen och spelar trummor och sjunger för fullt. Inte en enda bebis grät, och då dansade vi ändå runt i en timme, varenda en var helt trollbunden av musiken.

Tror dock att mini-me var i minsta laget, kidsen som var ett par månader äldre kunde hålla i små marackas eller trumma på bongotrummor till sin stora förtjusning. Min lilla apa hängde mest där på magen och diggade takten.


Betyg på bebisaktivitet: Fem stjärnor!